Stockholm City Mission's historyStockholms Stadsmission är en organisation som på många sätt hjälper folk som har hamnat utanför i samhället, som lever i fattigdom och utsatthet och för vilka samhällets insatser inte nått eller har brustit. Redan 1853 grundades organisationen, för att lindra den akuta nöden i Stockholm, av en grupp kristna människor som inte ville acceptera fattigdomen och lidandet i huvudstaden. Utan de ville göra något för att förändra och hjälpa. De grupper som har behövt mest hjälp och de insatser som fokuserats på har förändrats genom åren, men tyvärr behövs hjälpen lika mycket nu som när det startade.

Första föreståndaren för organisationen var Karl Olof Rosenius, och redan 1857 hade organisationen fått sitt nuvarande namn (Stockholms Stadsmission) och öppnat sina första kostnadsfria skolor för fattiga barn. 1863 öppnades första barnhemmet och årtionden efteråt öppnades såväl härbärge som arbetshem för frigivna fångar. Café för hemlösa, inackorderingshem, kollogård och verksamhetshuset Grillska Huset var verksamheter som utvecklades i början av 1900-talet också.

”Små smulor” hette en second-hand-verksamhet som sålde kläder och andra saker som skänktes till organisationen. Ett koncept som var, och är mycket populärt och som startade 1927. Idag är kanske främsta uppgiften för dessa verksamheter att arbetsträna personer från olika grupper. De pengar som tjänas genom dessa verksamheter går ofta till omkostnaderna för verksamheterna, men leder till att personer kan komma in på arbetsmarknaden eller in i samhället och således inte behöver hamna i eller återgå till hemlöshet.

Stockholms Stadsmission samarbetar med staten och andra institutioner. Liksom nattjouren ofta rekommenderar hemlösa vidare till de härbärgen som finns och som drivs statligt, utför också Stockholms Stadsmission tjänster på uppdrag från staten. En del av försörjningen av organisationen kommer från statliga bidrag, men den större delen av hjälpen kommer från gåvor från företag, privatpersoner och stiftelser. Stadsmissionen har ett 90-konto vilket betyder att Statens Insamlingskontroll kontrollerar att över 75 % av intäkterna går till ändamålen. I själva verket går strax under 90 % av intäkterna till ändamålen, vilket är långt över gränsen.